Håkanbloggen

2020

Hej på er!

Hur har ni det?

Beskedet har kommit och det är bestämt att Ullevi flyttas fram tills nästa år, 2021. Ett besked många av oss egentligen mest har gått och väntat på. Det känns trögt i kroppen att det är så lång tid kvar. Man hade precis börjat tagga och känna att nu, nu är det nära.

Men livet är en berg-o-dalbana och man vet aldrig när resan är slut. Så det är så jag försöker se det nu. Det är en lång resa till Ullevi, men vad underbart det kommer kännas när vi väl är där igen.

Jag hoppades in i det sista på att Augustispelningen skulle bli av. Men det hade inte varit rättvist för dom som hade köpt biljett till Juni. Därför förstår man beslutet 100 procent och det är inget snack om saken egentligen. Men det är oerhört tungt och så långt fram. Men tur är det att vi får en ny skiva om 2 veckor och en till efter sommaren.

Det känns så himla viktigt i dessa tider då allt slits ur händerna på en. För vissa jobb – för andra är det en närstående. Det gör ont i mig hur gråa dessa dagar är. Jag saknar färgen i vardagen. Jag saknar det lilla enkla som gör allt fint. Jag saknar det stora, explosiva vackra – Håkan’s spelningar. Att allt kastas omkull och förändras är ingenting som någon tar lätt på. Jag längtar så innerligt efter att få trängas längst fram bland människor. Stå nära och hålla hand. Kramas av extas och lycka.

Jag tror vi alla längtar efter att kunna röra oss kring våra medmänniskor mer än någonsin nu. Saker man innan tyckt var jobbigt – är nu något man saknar och värdesätter högt. Det kanske är bra att försöka hitta något positivt i allt det negativa. När allt börjar lugna ner sig och saker och ting börjar bli bättre tror jag vi kommer se på oss själva och på andra på ett annat sätt. Med mer respekt och med mer välvilja. För det enda vi alla vill nu är att det ska bli bättre. Att folk ska bli friska. Att vi ska våga och kunna gå ut och kramas hej, skaka hand med främlingar på krogar, konserter och fester.

Jag hoppas att denna hemska pandemi tar med sig något viktigt i allas hjärtan. Jag hoppas att vi alla får upp ögonen för varandra. Att vi börjar le mot varandra på stan. Att vi visar omtanke och kärlek ännu mer. För vi alla behöver varandra för att det här ska gå över – och vi kommer behöva varandra ännu mer när vi alla ska hjälpas åt att få igång kulturlivet efteråt.

Jag ser framemot Ullevi 2021. Jag ser framemot att få krama om alla jag älskar, jag ser framemot att få skaka hand med Håkan igen och jag ser framemot ljusare tider.

Tills dess ska jag fortsätta älska musiken, jag ska försöka komma igång med mitt eget skrivande och jag ska göra det jag kan för att hålla mina medmänniskor säkra.

Så även om det är en Håkanblogg och mitt utrymme att få höras kanske är litet, så vet jag att det finns ni som läser. Och till er vill jag säga att även om jag knappt tror på det själv ibland – så är musiken allt vi behöver för att orka oss fram till 2021.

Och jag kommer hålla bloggen vid liv – för det är trots allt en peppblogg inför Ullevispelningarna, och skam den som ger sig! Så nu fortsätter vi hålla höjd och peppa. Vi är snart där!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Håkanbloggen

Välkommen in för att ladda upp inför Håkan på Ullevi. Jag som driver denna bloggen heter Mathilda Edman. Ni hittar mig på Mathildawnedman @ Instagram och här.

Mest lästa

  1. En vän med en blogg🔥
  2. Intervju: Hellstrom Streetart
  3. Tankar från en drömmare
  4. Nu kan du få mig så lätt
  5. Vamos fugir!