Håkanbloggen

Kategori: Okategoriserade

Nu kan du få mig så lätt

En låt om längtan. Längtan efter att vilja vara med någon så himla mycket att man inte vet vart man ska ta vägen. Att vilja och längta efter något som är så långt bort. Vart är du ikväll? När man är så olyckligt kär att hela kroppen vänder sig ut och in i längtan efter en annan människas kropp. Att bara vilja, vilja det med varje cell i kroppen, men utan att nå fram.

14 år och olyckligt kär. Låten som slet sönder hela mitt hjärta när jag satt där i mitt rum, och förstod att jag var kär och att det inte var besvarat.

Man bara hoppas och hoppas och längtar och längtar. Att varje molekyl i ens kropp kan d ö av totallängtan efter en enda person. Det är den låten för mig. Längtan, hopp och att vara så kär att allt annat är oviktigt förutom att få den personen. Som man aldrig får.

Kärlek va. Inte 14 år längre, men kärleken känns lika stark idag med. Skillnaden nu är att jag inte är olyckligt kär längre, utan bara kär. ❤

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Tankar från en drömmare

Hej på er!

Nu ska jag dela med mig av tankar och ord från en kär vän och drömmare. Jag låter hans ord tala för sig själv.

Jag har alltid behövt ha en värld att fly till. Håkans musik är en sån värld. En sån bubbla jag vill vistas i. En bubbla som svävar bland molnen, för att kontrastera den dystra verkligheten. Livet. Eller är livet flykten? Finns det en verklighet eller skapar vi den för att vi gillar känslan av att fly? Jag vet inte. Jag vill inte låta som en spirituell föreläsare på Ted Talks. Men jag vet att när jag lyssnar på Håkans musik så är jag en katt på ett ovårdat gräsgärde i en svag, ljummen försommarvind som sticker upp näsan över stråna och luktar på nuet. Jag är ett barn som flyger drake och håller farmor i handen.

 

Runt hela cirkusen kring Håkan och hans musik så har det alltid funnits massa förståsigpåare. Folk som ska grotta i varför han släpper ett album som låter på det viset, varför han väljer att spela på Ullevi igen, varför han valde just dom gästartisterna, han var bäst 2002, varifrån är den där textraden stulen och vart fan tog den mörklila kostymen vägen? Håkans musik gifter sig inte med elitism, pretentioner och polotröjor. Håkans musik är rockenroll. Det kan vara kul att nörda ner sig, men för mig har det främst handlat om ett stort kalas med poesi, storslagna melodier, äventyr och galenskap. Vänner och minnen för livet. Låt rockenrolltrumman dra med dig upp till molnen, skrik yeah, och fall fritt rakt ner i Nisses galande saxofon. När introt till Tro och Tvivel blåses genom saxen flyger du ut och studsar mellan Finns djungeltrumma, Mathias och Simons gråtande gitarrer, Oscars vibrerande bas, Stefans drivande pianomelodi och Labbes ånglok till trumkomp. Klamra dig fast vid micstativet tillhörande Sveriges vackraste sångröst. 94 hade jag ett fast jooobb, på Pååls bagerieeer. That’s what it’s all about. Life. Rockenroll. Poesi. Fest. Gåshud. Kärlek. Tårar. Hopp. Tro. Tvivel.

 

Nu ryktas det om nytt album. Spännande att se vad som komma skall. Det förra var ju väldigt vackert, filmiskt och stråkfyllt. Blir nästa mer gitarrer, trummor och dans? Vi kan spekulera hur mycket vi vill. Håkan kommer ändå överraska. Det gör han alltid. Han lyckas alltid slingra omkring i sin egen dimension och köra sitt eget race. Vi andra kan spekulera och ”förstå oss på” hur mycket vi vill, men varje gång en Håkanpiñata slås sönder lämnas vi förvånade och överraskade över innehållet. Varenda jäkla gång. 

 

Nu laddar vi alla om bössorna och vänder våra kattnosar mot en magisk sommar på Ullevi. Snart står vi där igen, förväntansfulla och för stunden lyckliga. Jag går inte ifrån en Håkanspelning utan att ha fått alla mina sinnen förenade. Håkan och bandet lyckas alltid med det. Det brukar räcka med låtlistan dom låter rulla innan giget när volymen höjs stegvis och man vet att det snart är dags. Redan då vet jag att jag är hemma. Sen kommer det där sjuka öppnandet, musiker i världsklass, folkfest, stor låtskatt och genialiska övergångar mellan låtar. Vänner med bilar, lyktor som tänds, strålkastare som tänds, drömmar om zigenarliv, musiken som aldrig slutade, kommande tider och tusenfaldigt skickade kärleksbrev. Stråkorkester, blåsar, kören, vi i publiken, fyrverkerier och suggestiv rock som exploderar likt Boyes ”Ja visst gör det ont”. Inte konstigt att spelningarna blir till känslobomber som fyller arenan med kärlek, svett, hopp, dans och tårar.

Tack Håkan och alla som är med på cirkusen. Tack för vännerna. Tack för länderna. Tack för städerna. Tack för vägarna. Tack för allmänbildningen. Tack för poesin. Tack för festen. Tack för resten. Tack för tårarna på kinderna. Tack för stjärnorna på himlarna.

Och om jag får leka förståmigpåare: Får vi se dig bestiga Ullevi med sjömanskostymen, Håkan? 

Tack Simon Lundgren💕

 

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Intervju: Hellstrom Streetart

Årstiderna förändras och det gör även vi, men något som alltid kommer bestå är just konsten. Oavsett om det är en låt, en målning eller en dikt som lämnat avtryck så kommer den alltid finnas där i våra hjärtan. I mitt hjärta finns en konstnär som har lämnat avtryck inte bara på mig, utan även på resten av Sverige. Ja, ni har väl inte undgått Hellstrom Streetart? Med närmare 10 000 följare på instagram har han i två års tid satt sin egna prägel på Sveriges gator. Han rör sig fortfarande på gatorna, men konsten tar nu också form i form av en bok och diverse konstutställningar.
Jag fick chansen att prata lite med honom och ställa lite frågor om just konsten, om livet och om musiken.

Hej Streetart! Hur kommer det sig att du valt att citera just Håkan i din konst?

Allt började faktiskt lite sorgligt och det fanns inte en enda tanke på att det skulle sluta med att jag skulle få släppa en bok eller ha egna konstutställningar. Det började för X antal år sedan när jag blev sjuk en dag. Livet vändes upp och ner. Från att jag hade känslan av att jag skulle erövra världen till att jag var ensam på sjukhuset. Månaderna gick och jag låg där i sängen och höll på att tappa bort mig själv fullständigt.

Jag ritade och skapade redan då, och lyssnade på Håkan. Men en dag började jag göra små serier med mina illustrationer och så la jag till olika Håkan-citat. Det blev min grej där inne, något jag kunde utvecklas med. Det blev en hjälpande hand för mig. Tiden gick och jag började må bättre och tillslut en dag fick jag åka hem. Jag var så glad men också så himla rädd. Rädd för livet nästa. Nästan som att jag hade glömt hur jag skulle leva.

Efter så lång tid på sjukhuset så kom den stora prövningen. Jag var förändrad. Jag hade blivit lite rädd, sorgsen och ville bara vara själv. Tiden gick och sen var jag tvungen att göra en förändring innan jag gick sönder fullkomligt. Då plockade jag fram skisserna och tänkte ”Nu kör jag”.

Och det gjorde han, han körde på. Konsten hyllas och älskas av så många. Något jag har funderat på är om inte Håkan fanns med i bilden, hade det funnits något annan artist han hade valt att citera?

Nej, faktiskt inte. För mig handlar det om att jag alltid lyssnat på Håkan, men även att det jag vill visa med min konst passar bra med Håkan’s texter. Samtidigt är det en hyllning till Astrid (Lindgren) och andra personer som syns i min konst.

Hur går du från skiss till färdig idé?

Det finns faktiskt inget recept på hur jag gör. Det kan vara allt från att jag sitter på busen och lyssnar på en låt. Och så helt plötsligt kommer ideerna som ett brev på posten till att jag tänker nostalgiska tankar om olika saker som betyder mycket för mig. Eller typ tänker på kärlek.

Hur känns det att din konst, som började som ett hjälpmedel för dig, har blivit så uppmärksammat?

Det känns stort och overkligt. Speciellt när man inte går in med tanken att göra det stort, mer att jag gjorde det för mitt eget välmående. Om någon skulle ha sagt ”Du ska släppa en bok om något år och ha utställningar” så skulle jag skrattat förmodligen. Men jag är väldigt stolt.

Jag tycker det är mäktigt att jag kan göra andra glada. Fått några mail av personer som berättat att min konst kan göra en helvetesdag till att personen ler för stunden. Det tycker jag är fint.

Och det är verkligen vackert! Konst fungerar så, oavsett i vilken form. Därför är konsten så viktig i våra liv. Den kan få oss att le och tänka på annat, om än bara för några minuter. Att sätta upp gatukonst är inte lagligt och därför är han anonym. Jag kan bara tänka mig vilka knasiga situationer man kan hamna i när man utsätter sig själv för sånt. 

Listan kan göras lång på såna händelser. En gång så skulle jag sätta upp en streetart högt uppe så jag hade med mig en stege. Jag klättrade upp, var peppad som vanligt. Började pensla på klistret på väggen men så tappar jag penseln, så jag hänger limburken på stegen högst upp och klättrar ner för att hämta den. När jag nästan är nere så går handtaget sönder på burken så jag får 5 liter klister över mig. Det blev ingen streetart den kvällen.

Vilka andra konstnärer inspireras du av?

Det finns några stycken. Banksy, Klisterpeter, Nug, Dolk. Det finns många, det behöver inte vara för just konsten i sig det är även hur dem är som personer och hur dom visar upp konsten.

Sist men inte minst! Ses vi på Ullevi?

Självklart, jag drömmer redan om det.

Hellstrom streetart kommer förbli anonym, men aldrig hans konst. Jag hoppas verkligen att ni köper hans bok, där får ni följa med ännu mer in på djupet i hans liv och konst. Tack för att ni läste hela vägen hit. Det kommer komma mycket liknande inlägg. Allt gott!

Instagram: Hellstrom_Streetart

Hemsida: http://hellstromstreetart.se/

KÖP BOKEN HÄR!

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

En vän med en blogg🔥

Hallå på er!!
Ojojoj vad kul detta ska bli! Att få driva en blogg om Håkan Hellström och samtidigt ladda upp med er inför 20 årsjubileet på Ullevi. Ni kommer ha att göra med mig, Mathilda Edman. Om ni köat till Håkan de senaste åren kanske ni vet vem jag är. Om ni inte vet så är ni nu välkomna att få ta del av den del av mitt liv som kretsar kring Håkan.
Här hos mig på Djungeltrumman kommer ni få ta del av fantastiska berättelser om hur det är att växa upp bredvid en artist, att vara en del av något större och kärleken till allas vår Håkan.
Jag har varit lite överallt när det gäller Håkan, eller rättare sagt, jag har varit i aaaallla stäääädeer!! New York, Berlin, Oslo, Stockholm, Örebro, Öland.. etc.
Folk har kallat mig galen! Men jag lever ju bara. Jag gör det JAG älskar mest. Jag dansar, jag sjunger och jag delar stunder med människor jag aldrig kommer glömma.
Men nog om mig. Nu rullar vi långsamt igång igen inför Ullevi 2020.. blir det sista gången nu? Här ska vi peppa och ladda upp🔥 Det ska bli så otroligt kul att få skriva om Håkan, berätta historier, egna reflektioner och dela det med dig som läser.
Jag ser så framemot detta. Förhoppningsvis kommer ni tycka om det lika mycket som jag!
Välkomna till mig❤
Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Håkanbloggen

Välkommen in för att ladda upp inför Håkan på Ullevi. Jag som driver denna bloggen heter Mathilda Edman. Ni hittar mig på Mathildawnedman @ Instagram och här.

Mest lästa

  1. En vän med en blogg🔥
  2. Intervju: Hellstrom Streetart
  3. Tankar från en drömmare
  4. Nu kan du få mig så lätt