En man med ett skägg

Den skrattande djurparksvakten.

Jag tror att det är få föräldrar som rakt av läser allt som står i texten på barnbokssidorna. Hur mycket vi än står på barrikaderna och slåss för det kulturhistoriskt viktiga i att Pippi alltjämt säger "negerkung" och att Ture Sventon hänger med arabkarikatyrer, så vill vi inte att det ska komma från våra egna munnar in i barnens öron.

Själv jumpar jag från textflak till textflak i Olsson-Jacobssons böcker. Jämte deras texter framstår Strindberg som feminist. Inte nog med att pappor är drömmare, mammor överseende och tjejer söta – det understryks gång på gång i texterna att det är så det alltid är och alltid ska vara. Det står naturligtvis Olsson och Jacobsson fritt att tycka. Men jag måste inte vara deras språkrör.

Knepigare är det med Jan Lööf. Där står så mycket mellan böckerna och min politiska korrekthet: mer än något annat min egen trettiofemåriga kärlekshistoria med Lööfs bildvärld. Jag fick Sagan om det röda äpplet som tvååring och läser den för min egen tvååring med nästan oförtrutet engagemang. Med tiden har jag skaffat mig andra glasögon och vissa saker har jag svårt att inte reagera på. 

Jag är inte den förste som konstaterar att Lööfs stadsbilder är enkönade, som om vi rör oss i Staden Som Kvinnan Flydde (Man-chester?). Som vore det efter apokalypsen, som sniffade apokalypsen sig till östrogen. En fråga som jag ställde apropå Doktor Snuggles och Tolkien i min Citykrönika i veckan kan förstås också ställas till Jan Lööf: hörru Janne, du vet att det finns tjejer också va? Om du tittar dig omkring på gatorna – visst märker du att några har större bröst än andra?

Men vill man så går det att bortförklara också Jan Lööfs rädsla för tjejbaciller; jag brukar förklara att samtidigt som alla gubbar är på zoo är alla tanter på tivoli i en annan del av stan. Lite knepigare är det med den barnmisshandel som ofta skildras grafiskt eller detaljerat i gammal barnkultur ("Barnen, det var klart, fick riset smaka / men efteråt så fick de honungs—"), och där Lööf inte är nåt undantag.

Sverige blev civiliserat först 1979 med det då världsunika agaförbudet. Jan Lööfs Skrot-Nisse är från 1976. Jag kan förklara Kalles pappas övergrepp för mina barn med att förr i tiden var världen en sämre plats att leva på, att pappan är psykopat och att alla inte kan ha sån tur som mina egna söner. Jag kan dock inte förklara vakten, som inte bara låter bli att ingripa, utan rentav hånskrattar.

7 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

En man med ett skägg

KALLE LIND, DIVERSEARBETARE I KULTURBRANSCHEN.

  • Radio (Hej domstol!, P4 Malmöhus morgonshow, podden Snedtänkt).
  • Teve (dramaserien Häktet, julkalendern Skägget i brevlådan, dokumentären Jul för nybörjare).
  • Böcker (se nedan).
  • Krönikor (City/Sydsvenskan, Faktum, ETC).
  • Ståupp.
  • Trams.
  • Övrigt.

FAKTA: Perverst intresserad av gubbar i Nöjessverige.
Nås enklast på [email protected]