En man med ett skägg

Tag: blandfärs

2012.

En kollega till mig var uppe på ett produktionsbolag i Stockholm där en kille, utan ironi, konstaterade: "Podd är det nya blogg." Sanningen är väl snarare att podd är det gamla radio, fast i ny form. Och blogg är väl det halvgamla krönika, som i sin tur är det något nyare kåseri. I vissa fall. Blogg kan ju också vara det nya dagbok. Eller det gamla Twitter.

Hursomhelst är det kanske inget vi ska fördjupa oss i på just den här bloggen, som var gammal redan när den var ny.

Häromveckan köpte jag en sån däringa smartphone, och sen dess har jag glatt min familj med att sitta allt mindre vid datorn. Via telefonen har jag vidgat mina kommunikationssätt: inte bara blogg, Facebook och ett gäng e-brev om dagen, utan också Twitter och Instagram. Har jag så mycket att säga? Naturligtvis inte. Men det är ganska roligt att göra. Särskilt som alternativet i mitt fall bokstavligen är att prata med väggen.

För att bringa nån sorts ordning i huvudets ständiga kaos finns det nån sorts uppdelning.

På bloggen En man med ett skägg kommer det också fortsättningsvis att droppa in textsjok om sånt som var aktuellt innan.

På Twitterkontot manmedskägg har jag ambitionen att vara den förste som kommer med en på-pricken-analys av aktuella skeenden på 140 tecken. I praktiken blir det mest roliga saker som mina barn har sagt.

På Instagramkontot manmedskagg kan man, under hashtaggen #bokdagboken, följa slutarbetet med boken Smutstvätt – den fredjiga uppföljaren till romanen Blandfärs

På Facebookkontot Kalle Lind kan man hitta olika länkar till bloggen, Twitterkontot, Instagramkontot samt övriga ställen där jag publicerar texter. 

Och så kan man förstås mejla [email protected] om man är så sjuk i huvudet att man inte vill att hela världen ska kunna läsa allt man tänker och tycker.

Så. Slut på infon.

Den här sortens förklaringar behövde aldrig min mormor göra. Och ändå dog hon lycklig.

Kommentera
  1. {{comment.comment_author}}

Viktigt! Läsvärt!

Jag är egentligen inte så förtjust i att använda bloggen som citatlager för vitsord och halvdana betyg. Det känns lätt så självgott. Men nu råkade det visst bli så i alla fall. Ibland bara slinter man på tangentbordet.

Komikern Kalle Lind har många järn i elden vare sig det handlar om tv, radio, böcker eller bloggande. Bland hans senare bokalster märks den utmärkta sista delen av "Människo-trilogin" med titeln Människor som har haft fel (2011). Men frågan är om han denna gång rentav inte överträffat sig själv när han tillsammans med Kringlan Svensson – en annan skicklig diversearbetande ordbrukare – fabulerat ihop en historia om den timide flamugnsskötaren Frank Lindström som söks av både sin arbetsgivare och en köttfärssäljande ICA-handlare. Han försvann nämligen i samma veva som man på hans arbetsplats malde ett onormalt stort parti blandfärs. Det blir rena sängkammarfarsen där sängkammaren med tillhörande dörrslammer bytts ut mot olika lokaliteter i Malmötrakten. Läsare förtrogna med staden ler igenkännande åt omtalade områden som Möllevångstorget och Norra Grängesbergsgatan medan andra njuter av alla metaforer och spetsfundiga uttryck som när Zlatan kallas för "slavisk miljonprogramsunge" och mesar för "sittkissare". En fullträff!

Recensionen är citerad i sin helhet från BTJ, dvs. Bibliotekstjänst. Och jag menar, är det några som kan böcker så måste det ju vara deras lektörer. De vet ju inte bara i vilken ordning bokstäver kommer, de kan ju också alla de där "Hce" och "Apg" och "Vdn". Och just det, boken "Blandfärs" kan man beställa genom att klicka på omslaget här till höger. Eller gå in på en bokhandel, förslagsvis Bokia. Konsumentupplysning, inget annat.

5 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Så – 52 festliga riksdagsledamöter korras för fulla muggar, jag och Kringlan Svensson har bestämt oss för att skriva en uppföljare till Blandfärs (och även lagt ner arbetstiteln Tuppjuck sen vi insett att Hans Lindström har gjort en samlingsbok med samma namn), jag har skrivit på kontrakt för SVT om en krimisynopsis och så gör jag morgonradio i P4 Malmöhus måndag-torsdag. Vad fattas då i mitt liv? Jo, ett projekt.

Idag kom titeln 52 fantastiska kommunalpolitiker till mig. Hade man inte velat läsa en sån bok? Efter att man hackat sig igenom 52 festliga riksdagsledamöter och kanske kommit till insikten att det är en fascinerande värld vi lever i? Men hur ska jag kunna skriva en sån bok? Jag har ju inte koll på vad som händer i Svegs och Bergs kommunpolitik?

Det är här ni kommer in. Ge mig din bästa kommunpolitiker! Den med konstigast bakgrund, märkligast motion, storvulnast plan och bisarrast framtoning. Hjälps vi åt med det här så kommer vi gemensamt att fylla en lucka i allas våra bokhyllor.

32 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Nu är den snart här! Tillhör du en grupp särskilt utvalda recensenter så har du redan fått den, dessutom i det här spektakulära skicket:

Jag föreslog att vi dessutom skulle hysta in lite riktig blandfärs innanför emballaget – den lukten, om något, hade väl varit spektakulär – men tydligen fick det vara någon måtta på spektakulariteten.

2 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}
Under 2011 skrev jag och min vän och kollega Kristoffer ”Kringlan” Svensson en roman, en vildsint historia kallad Blandfärs. Den tar sin utgångspunkt i en Icabutik och ett charkuteri, men eftersom ingen av oss var så välbekant med de ställena ville vi addera några miljöer som vi bägge faktiskt är bevandrade i:
 
1. Lunds universitetsvärld
2. Möllevångens krogvärld
3. Sveriges Radio, Malmö
 
Jag gjorde under ett antal år programmet Hej domstol!, som avlöstes i tablån av programmet Pang Prego, där Kringlan kom att bli en i redaktionen. Vi vet alltså bägge väldigt väl hur det ser ut i Malmös radiohus, var toaletterna ligger, var man enklast hittar Mats Nileskär, hur man smidigast kommer upp till P3-korridoren utan att behöva stöta på några chefer. Etcetera.
 
Vi skrev sålunda in en radiojournalist i handlingen. I Malmö finns inga journalister på P3, så hon fick jobba på P4. Jag hade några gånger varit gäst i P4:s morgonprogram, varför det på nåt sätt kom till oss att journalisten skulle jobba på P4:s morgonprogram.
 
Vi konstruerade också en chef. En riktigt usel och eländig chef som jämt och samt sätter käppar i hjulen för de högtflygande journalistiska planerna. Eftersom kanalchefen på Radio Malmöhus på vår tid var en man så gjorde vi chefen till kvinna. Så att ingen skulle få för sig att de var utpekade.
 
Döm om min förvåning när jag för en månad sen upptäckte att jag jobbar på P4:s morgonprogram. Och att chefen numera är kvinna.
 
För er som undrar: ja, det har blivit en del att förklara. ”Öhm, nu är det så att … om några veckor så kommer jag ut med en bok och … ja, hrrm … den skulle kunna vara inspirerad av att arbeta med er … men det är den inte … hrrrm.”
 
En bitråd i romanen gäller en hysterisk hönsfarmare som är livrädd att hans hönor ska framställas i dålig dager i ett radioreportage. Idag ringde vårt programs hf-reporter – reporter på fältet, för er utanför radiovärlden – till en hönsfarmare för att göra lite äggreportage inför påsken. Denne vägrade dock vara med sedan hans hönsfarm framställts i mindre smickrande ordalag i förra påskens äggreportage.
 
Det hela gör mig något illa till mods. Romanen handlar också om köttfärs som eventuellt innehåller människa. Jag vill ogärna att verkligheten ska hinna ikapp författarnas fria fantasier fler gånger.
4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

En man med ett skägg

KALLE LIND, DIVERSEARBETARE I KULTURBRANSCHEN.

  • Radio (Hej domstol!, P4 Malmöhus morgonshow, podden Snedtänkt).
  • Teve (dramaserien Häktet, julkalendern Skägget i brevlådan, dokumentären Jul för nybörjare).
  • Böcker (se nedan).
  • Krönikor (City/Sydsvenskan, Faktum, ETC).
  • Ståupp.
  • Trams.
  • Övrigt.

FAKTA: Perverst intresserad av gubbar i Nöjessverige.
Nås enklast på [email protected]