En man med ett skägg

Tag: lustigheter

Anförande (lördagen 2 april) på släppfesten/hyllningsshowen för Rikets sal-gänget och deras nyss nedkomna bok. Uppdraget var att prata om det som förenade de fem skojarna på scen (Valle Westesson, Jesper Rönndahl, Josefinito Johansson, Nanna Johansson och Kringlan Svensson ), det vill säga humor.

Godafton ungdomar! Kalle Lind heter jag. Jag blev ombedd av kvällens värd att komma hit och resonera kring varför humor är så kul och varför till exempel tristess inte alls är lika roligt.

Eftersom jag är nybliven trebarnsfar och behövde en ursäkt tackade jag gladeligen ja och har därför skrivit ihop ett föredrag som jag för enkelhetens skull har titulerat:

”En historisk översikt av svensk humor, såsom den yttrat sig i bild, text, film, teckning, fotografi, pantomim, kåseri, kuplett, revy, lundaspex, karikatyr, teater, teve, begravningstal, seriestrippar, hejaklacksramsor, pornografi, satir, situationskomedi, ordvitsar, hyperaktuella sketcher, nästan hyperaktuella sketcher, västsvenska dialekter, imitationer, skämt om politikers längd, skämt om politikers fetma, skämt om politikers bristande förstånd, hyperaktuella imitationer på västsvenska av korta, tjocka och dumma politiker, slapstick, lösmustascher, peruker, Buttericksartiklar, festliga raptexter och vanliga hederliga fittskämt under det senaste sklet, sett ur sociologisk, psykologisk, socio-psykologisk, kulturantropologisk, språksociologisk, kulturhistorisk, socialhistorisk samt, i fallet Per Andersson från Grotesco, även frenologisk synvinkel – med särskilt fokus på generationsmotsättningar, inflytande från andra etniciteter, genusperspektiv, politiska trender, ekonomiska paradigmskiften, modekulturella svängningar, demografiska och sociostrukturella förändringar samt det förbryllande faktum att fyrtiotalister fortfarande tycker Tage Danielssons sannolikhetsmonolog är det roligaste som finns trots att det är gott och väl trettio år sen kärnkraftsomröstningen gick av stapeln.”

Med underrubriken: ”Hur långt har svensk humor egentligen kommit från den här bilden –

– till den här?”:

Med den särskilda frågeställningen ”Varför betraktas det här som så mycket fiffigare humor –

– än det här?”:

Nu messade kvällens värd mig dock på eftermiddan och bad mig att hålla det hela kort. Jag har därför rivit hela manuset och låter istället den här bilden representera allt som någonsin har varit och kommer att bli roligt:

Tack för mig.

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Jesus Christer.

Den här bilden ligger på IT-entreprenören och religionskritikern Christer Sturmarks wikipediasida:

Jag inser att han antagligen inte själv tagit den, photoshoppat den eller lagt upp den på internätet, men frågan är ändå oundviklig: är han inte komprometterande lik den amerikanska kristenhetens bild av Jesus?

9 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Kundnöjdhet.


”Bengtsson, hur blev resultatet av kundnöjdhetsundersökningen?”

”Lysande tjifen, 100% av kunderna var 100% nöjda med 100% av allt!”

”Fina fisken, Bengtsson! Det här går vi ut till pressen med! Eller skriver åtminstone ut på färgprintern och hänger upp i verkstan! Och det statistiska underlaget?”

”Förlåt?”

”Det statistiska underlaget!”

”Nu hänger jag inte riktigt med, tjifen …”

”Bengtsson – antalet utfrågade var väl tillräckligt stort för att statistiskt säkerställa uppgifterna?”

”Öhhh … visst. Absolut.”

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Member 340 509 talar!


Det här är sött. Jag ber om ursäkt för den uschliga kvaliteten men det är avfotograferat med mobil i nåt väntrum nånstans. Det är alltså inte ni som blandat Fernet Branca med rödtriangelpiller (alternativt har ni gjort det också – berätta i så fall gärna om effekten är dubbel eller om det tar ut varannat så att ni ser en helt klar bild).

Insändarskribenten vill alltså ha mindre demoner, bl.a. med den inte så tuffa motiveringen ”det gillar inte mamma och pappa”. Mammas och pappas motivering är heller inte helt genomtänkt: ”Dom säger att man blir påverkad av det”. Påverkan är som bekant en ofta önskvärd effekt hos den som berättar en historia för nån annan.

Inte heller påståendet att ”det blir mer spännande då” om man inte berättar om ”gudar, demoner och spöken” är helt vattentätt. Jag kan nämna flera författare genom historien som nog tycker sej ha hittat spänning i övernaturliga väsen (bl.a. teamet bakom Bibeln).

Men det som gör mej mest glad är förstås att Member 340 509 efterlyser mindre overklighet – i Fantomen! I rimlighetens namn borde han ha löpt hela linan ut:

Är det inte väldigt overkligt att Fantomen går i spandextrikåer? Var i djungeln hittar man syntetmaterial?

Är det inte väldigt overkligt att Fantomen lyckats hålla sej rasren genom 21 generationer? Hade det inte varit mer verkligt om någon Fantomen någon gång faktiskt förälskat sej i nån av de svarta kvinnor som faktiskt funnits omkring dem?

Är det inte väldigt overkligt att Fantomen har ön Eden där rovdjur och gräsätare lever i harmoni med varann? Och att ett av djuren är ett grottmonster som heter Hzz och ett är en stegosaurus som heter Stegy? Är inte Stegy ett overkligt namn?

Jag inser att det är billigt att ge sej på en tolvåring som skrev en insändare till en serietidning för typ 25 år sen, men ibland måste en man göra vad en man måste göra.

9 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Det kom ett mejl.


Ibland får jag mejl. Då blir jag glad och känner mej hedrad och sedd. Ibland slås jag dock av misstanken att jag inte är den ende som fått mejlet.

Hej!

Jag heter XX och arbetar med information för bland annat Riksbanken. Jag har läst din blogg och tycker du lyfter fram intressanta samhällsfrågor.

Redan här blir jag lite misstänksam; den enda samhällsfrågan jag lyft fram på den här bloggen är väl kärnkraftsomröstningen 1980? Okej, jag kanske har skrivit nåt om ATP-reformen på femtitalet också.

Därför mailar jag dig om en för vissa glömd nyhet.

Du vet säkert att 50-öringen går i pension den 30 september.

Jodå, visst vet jag det! Här ser ni en som hänger med! Snygg psykologi: hon får mej att känna mej som en kille med tummen direkt mot tidens pulsåder.

På hemsidan http://www.50oringenforsvinner.nu/ kan du läsa om myntets historia och vad som hänt när andra valörer gått ur tiden.

Nån annan får gärna gå in där och rekapitulera det viktigaste; jag föll i koma vid vetskapen att sidan alls existerar.

På hemsidan finns också två filmer om vårt sista öresmynt. Direktlänkar till filmerna på YouTube har du här: http://www.youtube.com/watch?v=IZZx1pLCNQk och http://www.youtube.com/watch?v=RiLITNL3YUA.

Samma sak där: vill du stå upp inför Gud och denna församling och högt och tydligt säja ”ja, min tid är inte mer värd än såhär”, så go ahead.

När den silverfärgade 50-öringen blev ogiltig 2006 försvann ett värde av 125 miljoner kronor eftersom många lät mynten ligga kvar i byrålådan. De 50-öringar som är i omlopp idag är värda 197 miljoner kronor. Enligt en TNS/Sifo-undersökning känner inte ens hälften av alla till vilket datum mynten slutar gälla i handeln.

Med din hjälp kan filmerna spridas till de som inte vet. Posta gärna något av klippen på din blogg så att dina läsare kan sprida påminnelsen om att 50-öringen snart går i pension.

Okej, nu är det gjort. Det känns som om jag gjort nån sorts samhällsnytta. Har jag det? Har jag rätt att känna mej som Peter Himmelstrand måste ha gjort när han skrev ”Håll dig till höger, Svensson!” inför högertrafikomläggningen 1967?

Hör gärna av dig om du har fler frågor.

Ja, här är en: det tog mej tjugo sekunder att läsa det här mejlet och ett par minuter att lägga upp det på min blogg med vidhängande tarvligheter. Finns det nån chans att jag får tillbaka den tiden?

1 kommentar
  1. {{comment.comment_author}}

Jag kom en gång instormande glad i hågen på Hej domstol!-redaktionen, nöjd med det perfekta skämt som slagit mej som en snilleblixt i fontanellen på cykelfärden. Stolt som en påfågeltupp harklade jag mej och la fram det till övriga, som på en silverbricka, garnerad med guldgirlanger: ”Ja, det var roligt så länge det varade, sa såret”.

Aldrig i mitt liv har jag så tydligt fått höra vilken mossbelupen rest från anno dazumal jag är. Det skämtet hade ju Valle redan hört i fostersäcken, det drog ju Jespers morfar i pappslöjden, det hade Ola någon anfader som hackat in i isen under Weichselperioden. Det jag just kommit på hade tydligen Ayla dragit redan under gruppvåldtäkterna i cromagnongrottan.

Därför är det med bävan jag presenterar följande. Det borde ju rimligen ha dragits förut, det hade varit märkligt om det inte gjort det, jag hade blivit direkt paff om det visade sej att ingen människa på Moder Jord nånsin gjort reflektionen tidigare, men jag lovar: JAG HAR ALDRIG HÖRT DET! Och därför måste det ur systemet!

Följande bild är alltså tagen i en hiss:

Och medan jag duckar för hånet så får ni skämtet här:

SCHINDLER’S LIFT!

16 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

I ett desperat försök att samla a) karmapoäng och b) ren cash skriver jag regelbundet för Aluma, de hemlösas tidning i Malmö-Lund-regionen. För det mesta lägger jag inte ut de texterna här, eftersom det rör sej om bearbetningar av blogginlägg och kapitel ur mina böcker (som ni inte får glömma att köpa!)

För sommarens specialnummer slog jag mej dock ihop med min vän, kollega, granne och [fyll i valfri förolämpande benämning] Valle ”Valdemar” Westesson för att göra nåt annat, rubba mina egna cirklar, kasta mej huvudstupa ut i det okända.

Det blev ungefär som det brukar. Populärkultur, döda gubbar, tarvligheter, nonsens. En dag ska jag skriva ett stort romanepos om det svenska nittonhundratalet. Men det blir inte just idag.


P.S. Det brukar gå att se det tydligare om man dubbelklickar på bilderna.

P.P.S. Ni som bor i det aktuella området har inte i och med detta nån rätt att inte köpa tidningen.

14 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Semesterrapportering.

Kort uppdatering fran Adriatiska havet med omnejd (ja, jag skriver pa utlandskt tangentbord och ja, jag associerar givetvis till Helmer Bryds Far jag kyssa dina lappar, Charlotte?). Vill inledningsvis kasta in brasklappen att jag semestrar och inte har krav pa mej att vara ett dugg satans rolig.

Redan pa flygplatsen kunde konstateras att man inte kommit riktigt lika langt som vi fantastiskt jamstallda och duktiga och progressiva och sjukt bra nordbor. Vi har i alla fall slutat att kalla vissa saker for vad det i praktiken ar.

Kroatiska ar lika enkelt som smurfspraket! Det ar bara att slanga in ett zka eller ett ski lite har och var sa blir man begripen!

Ar inte detta varumarkesintrang sa vet jag inte vad som kan vara det. Forutom att flickan pa bilden ser ut nastan som Pippi sa heter hon nastan som Pippi. Karin Nyman (alltsa Astrids dotter)! Var ar du? Har finns ytterligare nagra miljoner du kan krama fram pa vad nan annan skrivit!

Alltsa, den har bilden haller jag mej egentligen for god for att publicera. Den lamnar jag med varm hand at mina kollegor/vanner/brukare pa www.riketssal.se.

Se dar – det var vad jag upplevt under en dryg vecka med familjen. Jo, sa har jag sa klart last Bjorn Elmbrandts Hjalmar Mehr-biografi. Mer om den langre fram. Forsok harda ut sa lange.

6 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Ni har väl antagligen inte missat det, men i juli hålls alltså för tjugoandra året i rad humorkonferensen vid universitetet i Hongkong. Jag kommer inte att ha tid att åka själv, men om nån drar dit får ni gärna lämna en rapport i kommentarfältet.

Och just det – det är som vanligt doktor Xiaodong Yue som sammankallar. Kul lär det rimligen bli.

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Apropå ords värdeinflation.

Nä, jag vet, man ska inte göra sej rolig över Hänt extras löpsedlar, det klarar de så bra själva och bla bla bla, men det är så mycket som är roligt i det här att jag inte kan låta bli.

Kombinationen ”högaktuell”, ”Kalle Moraeus” och ”chockbesked” är i sej en fnissfest, och ovanpå det så klart Kalles Chockerande Kungörande:

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

En man med ett skägg

KALLE LIND, DIVERSEARBETARE I KULTURBRANSCHEN.

  • Radio (Hej domstol!, P4 Malmöhus morgonshow, podden Snedtänkt).
  • Teve (dramaserien Häktet, julkalendern Skägget i brevlådan, dokumentären Jul för nybörjare).
  • Böcker (se nedan).
  • Krönikor (City/Sydsvenskan, Faktum, ETC).
  • Ståupp.
  • Trams.
  • Övrigt.

FAKTA: Perverst intresserad av gubbar i Nöjessverige.
Nås enklast på [email protected]