En man med ett skägg

Tag: lustigheter


I min nyutkomna bok ”Människor som gått till överdrift” finns ett kapitel om frikyrkliga artister och deras överdrivna uppdateringsbehov (detta kan låta instraffat i bokens tema, vilket beror på att det är instraffat i bokens tema).

Bakgrunden till resonemanget kan delvis läsas här; tesen i sammanfattning är att i och med att Jesus är så satans levande inom frikyrkligheten så är också bildspråket kring honom modernt. I många frikyrkliga hittar rider Jesus inte åsna utan åker tåg, pratar telefon och åker tidsmaskin.

Texten i boken kryllar av tvättäkta exempel på Jesusvisor i modern kontext. Jag skrev några egna låtexcerpt också – har f.ö. framförts med absolut tondövhet i Sveriges Radio – som fick plockas bort på grund av platsbrist. Samt på grund av självinsikt; i vanlig ordning tvingades jag konstatera att jag inte har fantasi nog att överträffa verkligheten.

Den hugade kan hursomhelst ta del av finurligheterna här istället:

Utkast till uppdaterad frikyrkotext (blipblop):
JESUS PÅ CD-ROM

Jag var en ond och förtappad själ
Som inte ville göra väl
Men just när allt var förlorat så kom
Jesus på CD-rom

Han talade till mej med flashgrafik
I 3D-animationsteknik
I mantel och sandaler och tights
På 900 megabytes

Utkast till uppdaterad frikyrkotext (two-step):
ELBIL TILL GETSEMANE

Nu åker Jesus mot evigheten
Han kör i elbil – miljömedveten
Han är Messias – han skipar rätt
Han kör mot himmelen i miljöklass

Utkast till uppdaterat frikyrkotext (skejtpunk):
HIMMELSKA INLINES

Vi var ute och skejtade och övade street
När det var nån som ropade: ”Titta dit!
En ny snubbe i rampen som kör som en gud!
Han trixar och levererar bud!”

Vi såg på Frälsarn och tänkte ”This is it!
Kristus i Salomon Custom Fit!
Och sprillans nytt speed skate-kit!
Och sandaler från Newline – oh holy shit!”

Utkast till uppdaterad frikyrkotext (jungle):
NU TAGER SIG JESUS EN FOCCACCIA

Nu gör Jesus Kristus en foccaccia
Med oliver, rödlök och soltorkad tomat
Med parma, pesto och ruccola
Som han lägger på syndarens fat

Nu blandar Jesus en macciato
– en espresso med en latteskvätt –
Sedan lägger Jesus dit en liten biscotti
på syndarens assiett

Utkast till uppdaterad frikyrkotext (ambient):
DEN HELIGA MIKROBLOGGEN

När jag satt ensam och allena invid branten
och skådade nerför den yttersta kanten
fylldes mitt hjärta av fågelkvitter!
Jag fick bud från @jesus via Twitter!
Han spred solsken in i mitt inre
med 140 tecken eller min´re

4 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Som tidigare utlovats: här kommer alltså de bildtexter ur Svensk filmografi som kommenterar sjuttitalets lite vuxnare filmer. Bilderna kommer kanske att väcka anstöt hos de frikyrkliga läsarna, men betänk att bildtexterna hade blivit än konstigare utan.

Kom också ihåg att detta är kommentarer hämtade ur en synnerligen seriös skrift, i övrigt bara fullspäckad med uppgifter om A-foto, filmlängd och kritikreferat. Det gör det lustiga lite lustigare.

”Mera ur Kärlekens språk” (Torgny Wickman, 1970).

”Det bästa ur Kärlekens språk-filmerna” (Torgny Wickman igen, 1973).

”Inkräktarna” (Torgny Wickman igen!, 1974).

”Jorden runt med Fanny Hill” (Mac Ahlberg, 1975).

”Justine och Juliette” (Bert Torn alias Mac Ahlberg 1975 – och ja, det är den Harry Reems).

”Den k— familjen” (Heinz Arlach, 1976).

”Veckända i Stockholm” (Ann Mari Berglund, 1976).

”Ta mej i dalen” (Torgny ”Sjukt produktiv” Wickman igen, 1977).

”Kärleksön” (Joseph Sarno, mannen bakom ”Fäbodjäntan”, f.ö. nyss avliden, 1978).

”Monas hemliga sexdrömmar”, Charles Kaufman – nej, inte han med ”Adaptation” – 1979.

Ja, så ser de ut. Som synes en salig blandning av medvetna lustigheter (veckändan, det bästa) och mer neutrala beskrivningar som onekligen skänker en smula humor åt sammanhanget (tvagning, Harry Reems slaknande) samt rena obegripligheter (vad är det som ska fattas? Jag fattar inte!)

Hursomhaver: så här råkar nu filmerna ha sett ut och så här råkar nu Svensk filmografi-redaktionen ha valt att kommentera dem. Jag, Kalle Lind, tar så klart avstånd från alla sorters pornografi och dylika vederstyggligheter och kan inte lastas för att den här bloggposten ser ut som den gör.

5 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Kamelbollar.

Jaha, så kliver vi in i en sån där period med s.k. ”arbete” igen. Det ska göras radio och skrivas bok och filas på treatment och varas pappaledig. Just för stunden finns ingen tid för djuplodande analyser av Jacob Dahlins tonade glasögon eller konflikten mellan bröderna Per-Evert och Sven-Bertil eller ens nån trevlig gammal Katie Rolfsen-anekdot.

Ni får nöja er med en bild på det här godiset:

”Rena öken”, som Robban Broberg hade sagt.

”Tja, inte så puckelryggigt”, som Arne Hegerfors hade replikerat.

3 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Kapten Brännässla.

I en teveintervju av Stina Vad-hon-nu-hette-vid-just-det-tillfället-Dabrowski-Lundberg pratade Ulf Lundell för några år sen om en barnbok han funderat på att skriva. Den skulle heta ”Kapten Brännässla” och, gissar jag, handla om Kapten Brännässla.

Det är en svindlande tanke att Lundell skulle försöka kommunicera med barn. Humphrey Bogarts gamla replik från när han blev gudfar dyker osökt upp: ”I don’t know what to do with children. They don´t drink”. För Lundells del (åtminstone efter 1991): ”I don’t know what to do with children. They don´t read Kerouac”.

Ulf Lundell har sen 1975 uttryckt sej genom musik, romaner, lyrik, konst och nu senast dramatik. Oavsett konstart har det alltid handlat om en man född 1949, uppväckt 1967, med rötterna i Orminge och drömmar om Österlen och Gotland och frihet. Man får förutsätta att även hans barnbok skulle se ungefär likadan ut:

Jolly Roger är hissad och Kapten Brännässla lägger ut från land, lämnar detta förbannade mörka konungariket Sverige där rock´n´rollen är död och själen stelfrusen. Bredvid mej står Hon, Kvinnan, med bärnstensögonen och den röda klänningen och sina ingådda Tank Girl boots. Jag har min skogshuggarskjorta och mina cowboyboots och mina tatueringar och tillsammans ska vi, hon och jag, jag och hon, jag och Kvinnan, söka Lycksalighetens Ö där hon och jag, jag och hon, Kvinnan och Mannen, ska få leva i frihet och utan ryggen full av kniv.

Det blåser upp på detta förbannade Dödens Hav, där hajarna hugger efter våra liv och vår frihet och vi hukar för orkanerna. Nånstans där ute hotar farorna: Kapten Leda och Matros Tvång och Styrman Alkohol. Jag har min piratkniv i handen och det bor en viking i mitt blod. Kvinnan med bärnstensögonen ser på mej och det ger mej styrka och mod. Kapten Brännässla är fit for fight och dancing beneath the diamond sky. Dom jävlarna ska inte få ta oss, viskar jag till kvinnan med bärnstensögonen. Vi har slitit av oss dom där förbannade etiketterna som setat klistrade i våra pannor och som vill ha oss ner på knä.

Vad är det där, säjer Hon, kvinnan, och pekar ut mot horisonten där ett fiendeskepp, antagligen lastat med stelbenta jävlar som vill ta vår frihet ifrån oss, tronar upp sej mot den gråfisiga svenska horisonten.

Problem, svarar jag fast det är svårt för läsaren att uppfatta att det är jag som säjer det, eftersom jag vägrar använda pratminus eller citattecken när jag skriver. Håll i dej nu, för dom blodtörstiga jävlarna kommer aldrig att släppa oss utan strid. Det är en sak jag lärde mej 1967, året då visionen tog mej, visionen som håller liv i mej ännu, att vill man ha sin frihet så får man vara beredd att slåss med livet som insats. Men du och jag, älskling, kan tala indianernas och vildarnas och vargarnas språk och vet hur man bekämpar den där förbannade ledan som sitter som en förbannad klåda i vår förbannade nedärvda lutheranska själ och som vill mörklägga sinnet och hindra en grabb att va fri och glad.

Du är så manlig när du pratar så där. Kom, jag vill älska. Se här, jag tar av mej min rödaste klänning.

Fiendeskeppet seglar upp. Nu ser jag: det är Kapten Jävla Tungsinne och hans anhang av byråkrater och förståsejpåare och besserwissers och kvinnor som vet sanningen om män. Vi älskar hastigt, jag och Hon, Hon och jag, Kvinnan med bärnstensögonen och Mannen utan morgondag, hennes långa mörka hår rullar ut sej över durken, kärlekens hundar skäller från kajutan och sen lämnar jag henne på däcket medan jag kastar ut änterhaken och bordar detta förbannade fiendeskepp. Jag gör vad som måste göras. Kapten Brännässla – ständigt på drift. (”Kapten Brännässla”, outgiven, sid. 771-772).

13 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Ja, jag var väl inte ensam om att kasta mej över senaste numret av Hemma i HSB (det är ju för håken magasinet om det goda boendet!) när omslaget lovade ”5 härliga festtips från TV-kocken Monika Ahlberg”. Jag är väldigt fascinerad av Monika Ahlberg. Hur fungerar en människa som orkar leva ihop med Thommy Berggren?

De fem tipsen ser ut ungefär som alla andra härliga festtips jag trillat över varenda gång jag tvingats bläddra i ett livsstilsmagasin i nåt väntrum. Man ska ”välja ut några rätter” (läs gärna det rådet igen och se om det var nåt ni inte kunnat klura ut själva), lägga upp vackert, matcha rätterna med tallriksfärgerna men – naturligtvis inte överarbeta det hela.

Och så gör Ahlberg följande utsaga:

(För er med små dataskärmar presenterar Ahlberg idén att blanda jordgubbar och sockerärtor i potatissallad och tillägger att ”ingen går från bordet utan att kommentera den blandningen”).

Nedan följer ett gäng tänkbara kommentarer på rätten i fråga. Skriv gärna ut, laminera och bär i fickan utifall att ni skulle bli bjudna på Ahlbergs häxblandning:

* ”Usch!”
* ”Fy!”
* ”Återinför dödsstraffet!”
* ”Auschwitz! Kom tillbaka! Allt är förlåtet!”

10 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Göteborgsfrågequiz!


2005 uppträdde Hej domstol!-gänget, varav jag var typ en fjärdedel, på P3:s humorfestival i min favoritstad Göteborg. För att demonstrera vår kärlek till Sveriges framstjärt satte vi ihop en special-frågequiz (det ska heta så! Kan det heta ”cd-skiva” kan det heta ”fråge-quiz!”).

Här kommer frågorna för er som glömt denna fyra år gamla engångsgrej:

Fråga 1: Göteborg är gothens stad. Varför är Henrik Berggren alltid så mörk runt ögonen?
1) han har sovit jättedåligt hela natten
x) han har jättemycket kajal
2) de andra grabbarna i Broder Daniel har skojat med honom och låtit honom titta i en kikare med sotade kanter

Fråga 2: Göteborg är modets stad. Vilken sorts byxor är populärast bland Göteborgs ungdomar?
1) äppelknyckarbyxor
x) puffbyxor
2) cowboybyxor – s.k. jeans

Fråga 3: Göteborg är sportens stad. Vilka av följande ord är smeknamn på olika fotbollslag från Göteborg?
1) Änglarna, Makrillarna, Blåvitt
x) Brommapojkarna, Guif, Kroppskultur
2) Neutronreaktionerna, Cancermetastaserna, Riksdagens högtidliga öppnande

Fråga 4: Göteborg är evenemangens stad. Vad är Oldsbeach?
1) en lagerlokal på vägen mot Mölndal med några kubikmeter grus och några värmelampor
x) Sveriges Miami
2) en något krystad ordvits

Fråga 5: Göteborg är humorns stad. Vilket är Hagge Geigerts födelsenamn?
1) Hagge Haggspett
x) Hagbard barbaren
2) Harry Johansson

Fråga 6: Göteborg är popens stad. Vilken av följande poplåtar från Göteborg klättrade högst på listorna?
1) ”Sången om Stalin” med Knutna Nävar
x) ”Knö dej in” med Sten-Åke Cederhök och Sonya Hedenbratt
2) ”Jag vill ha en synth, farsan” med Knut Agnred

Svaren för den som missade några lektioner i skolan:

Fråga 1: svar X. Extrasvaret ”hans pappa låg med en panda” diskvalificerades.

Fråga 2: svar 2. Jeans a.k.a. cowboybyxor, företrädesvis blå arbetsbyxor i denimtyg är mycket populära i Göteborg. T.ex. vid Vasaplatsen eller på Hisingen.

Fråga 3: svar 1. Brommapojkarna, Guif och Kroppskultur är helt seriösa namn på existerande svenska idrottsföreningar. Neutronreaktionerna, Cancermetastaserna och Riksdagens högtidliga öppnande var de namnförslag jag själv la fram när jag var med och bildade ett korplag. (Mycket kort karriär ska tilläggas.)

Fråga 4: alla tre! Oldsbeach är, som alla göteborgare vet, ett av Ingvar Oldsbergs sju underverk. På vägen till Mölndal ligger alltså en gammal lagerlokal där Oldsberg nästan på pricken lyckats skapa ett svenskt Miami. Förutom alligatorerna då. Och de rika pensionärerna. Och havet. Och solen. Den riktiga solen alltså. Och framför allt Don Johnson.

Fråga 5: svar 2. Joakim Geigerts födelsenamn är för övrigt Joakim Geigert.

Fråga 6: svar 2. Ty så fantastisk är världen att Knut Agnred i punkfrilla kan knassjunga sej in på Svensktoppen. Knutna Nävar testades aldrig. Sten-Åke och Sonya föll på att man dåförtiden inte kom in på Svensktoppen om man sjöng på annat språk än svenska.

19 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Lasse Holm på rätt spår.


Akta´re vilken bussig helyllegrabb Lasse Holm är! Till och med sura fru Johansson i mjölkaffären tycker att Lasse Holm är en artig yngling, och kamraterna i scoutkåren vet att det inte finns någon renhårigare. Han bjuder alltid på tvåöreskolor och är en baddare på både långfärdsskridskor och bandy.

Dessutom bär han alltid brunkräm och skrattar med munnen vidöppen åt allt som andra säger. Och vilka stunsiga slagdängor han kan klämma ur sig! Hela Småköping brukar gå runt och nynna på Lasse Holms festliga trall om canneloni och macaroni.

När de svartmuskiga typerna från det kringresande tivolit dyker upp, och när kyrksilvret samtidigt försvinner, är det Lasse Holm som lägger ihop ett och ett … I ”Lasse Holm på rätt spår” får konstapel Bergström en mycket flink och rask medhjälpare.

En uppbygglig ungdomsdeckare om en reko grabb som skriver popschlagers och haffar banditer! Läs mer i Lasse Holm klarar skivan, ”Saken är biff!” sa Lasse Holm, Lasse Holm leder en talangjakt och Lasse Holm gör en duett med Monica Törnell.

13 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Neuroproktologen.

Det är sommar. Jag arbetar. Jag gör radio. Jag skriver en bok. Jag har två barn. Jag har fan inte tid med några djupsinnigheter. Idag får ni det här istället, klippt ur min fiancés psykologtidning:

Uppgiften gäller att hitta det roliga namnet. Och nej, Anderson är inte särskilt kul även om det bara stavas med ett s.

5 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

Jag vet inget om den här tidskriften:
Jag gissar att den ser som sin uppgift att upplysa folk om ungefär vilken säsong av Friends som just nu repriseras på Femman. Måhända inget antikt hjältekall, men ett uppsåt betydligt godare än Jack Uppskärarens.

Det är givetvis inte mycket att bråka om, men ändå rätt symptomatiskt, att de på omslaget påstår följande:

Teveserien som Per Myrberg-bilden är hämtad ifrån, och som också är den som repriseras på SVT, heter som bekant inte Hemsöborna. Den heter Hedebyborna. Den är skriven av Sven Delblanc och inte av August Strindberg och även om båda var gubbar med lustig ansiktsbehåring så var de olika gubbar med olika slags ansiktsbehåring. Det är skillnad på pipskägg och fjolliga mustascher.

För ett modernt öga är det ungefär samma slags serie – jag tror genrebeteckningen är ”den typ av tevedramatik som Peter Harryson gillar” (dels för att han var med och därmed får pröjs när den repriseras, dels för att han är gammal och därmed automatiskt sörjer ”teveteater”) – men det är faktiskt inte samma serie.

Den ena handlar om folk förr i tiden i ett litet samhälle och har Allan Edwall i huvudrollen. Den andra handlar om folk förr i tiden i ett litet samhälle och har Per Myrberg i huvudrollen. För åttitalister är det ingen skillnad: gubbe som gubbe, tråkigt som tråkigt, brist på textremsor som brist på textremsor. För mej finns det en liten betydelsebärande skillnad i bokstavskombinationerna ”deby” och ”msö”.

Och skulle jag nu faktiskt köpa en tidning för att få veta att det inte är nåt på teve idag heller, så vill jag väl ändå veta att det är rätt program jag inte tänker se.

10 Kommentarer
  1. {{comment.comment_author}}

En man med ett skägg

KALLE LIND, DIVERSEARBETARE I KULTURBRANSCHEN.

  • Radio (Hej domstol!, P4 Malmöhus morgonshow, podden Snedtänkt).
  • Teve (dramaserien Häktet, julkalendern Skägget i brevlådan, dokumentären Jul för nybörjare).
  • Böcker (se nedan).
  • Krönikor (City/Sydsvenskan, Faktum, ETC).
  • Ståupp.
  • Trams.
  • Övrigt.

FAKTA: Perverst intresserad av gubbar i Nöjessverige.
Nås enklast på [email protected]